Grekland,

Grekland är ett land man tror sig känna redan innan man kommer dit – kolonnerna, de blå kupolerna, vykorten. På riktigt är det långsammare och mer skiktat: ett fastland med bergsvägar och små tavernor, Aten med tretusen år lagrade på varandra, och över hundra bebodda öar, var och en med sitt eget väder och sin egen personlighet.

Vi kom med finska förväntningar och fick lära oss att ställa om allt – middagstider, körtempo, hur lång tid en färja egentligen tar.

Maj till mitten av juni och mitten av september till oktober är de bästa tiderna – varmt hav, långa dagar, färre turister och hotellpriser som är hälften av julipriserna.

Juli och augusti är spektakulära men varma (35–40 °C inåt landet) och fullpackade; boka färjor och öar månader i förväg.

Vintern (nov–mar) är lugn och förvånansvärt grön, museerna på fastlandet är tomma och bergen i norr får till och med snö – men de flesta tavernor och färjor på öarna stänger.

Vandra runt i Aten i gryningen. Akropolis öppnar klockan 8 och du kan vara ensam med Parthenon i trettio minuter innan turistbussarna kommer. Gå ner genom Plaka till ett kafé för frukost – det är stadens bäst planerade timme.

Ta den långsamma färjan till Korfu. Nattfärjan från Igoumenitsa lämnar dig i gamla stan i gryningen. Venetianska fort, smala gränder och ett tempo som talar om att du lämnat fastlandet för gott.

Kör över hela Kreta. Fem timmar om du har bråttom; en vecka om du lyssnar. Samariaravinen på morgonen, en taverna vid kusten till lunch, ett minoiskt palats på eftermiddagen. Bo i Chania för hamnen och i Heraklion för museet.

Sitt ner till en lång grekisk lunch. Beställ mer än du behöver, dela på allt och ha inte bråttom därifrån. Notan kommer när du ber om den och inte en minut tidigare.

Aten för historia, mat och en levande stad – tre nätter är lagom. Korfu stad för venetiansk karaktär och färjor vidare i Joniska havet. Chania (Kreta) för hamnliv och bilturer västerut. Santorini eller Naxos för den klassiska Kykladerveckan – vi föredrar Naxos, som är större, billigare och har ett eget liv.

Hyr bil på det grekiska fastlandet och de större öarna – Kreta, Korfu, Naxos – avstånden är korta men vägarna slingrar sig. Färjor går mellan Pireus (Aten) och varenda ö; boka på Ferryhopper. Inrikesflyg till Kreta, Rhodos och Thessaloniki är billigt och sparar en hel dag. I Aten är tunnelbanan snabb och går ända till flygplatsen.

Grekisk mat är enklare än den ger sken av – och bättre för det: olivolja, citron, oregano och det som kom upp ur havet samma morgon. Beställ små rätter – mezedes – och dela. Horiatiki (bondsallad), grillad bläckfisk, saganaki och en karaff husets vita är en hel lunch. Varje region har sina egna loukoumades (honungsmunkar) – prova dem.

Grekland är motgiftet mot en finsk vinter. Ljuset är teatraliskt, maten okomplicerad, och folk sätter sig ner till lunch på allvar. Vi har varit där två gånger och båda gångerna åkte vi hem och planerade nästa resa innan planet hunnit landa i Helsingfors.

Kom i maj. Stanna längre än du tänkt. Ät tomaterna.

Aten först, alltid. Två eller tre nätter för att se Akropolis och Nationella arkeologiska museet ger varje öbo-tempel och ruin du ser efteråt verklig kontext. Öarna känns sedan som efterrätten.

Naxos, för det mesta. Santorini är extraordinärt för en solnedgång och en dags strövande, men det är överfullt, överprisat och tunt på verkligt lokalliv. Naxos är större, billigare, har bättre stränder, riktiga byar, och samma färjor går dit.